Lill-krabban tog ett steg idag. Han märkte nog inte att jag släppte honom. Sen kastade han sig i min famn <3

Så dubbelt det känns just nu. M nattade A med bara välling idag. Inget snuttande till sömns, och för första natten sedan han föddes för drygt 9,5 månad fick jag inte dra fingrarna genom hans hår till han sakta gled in i drömmarnas land. Jag är stolt över min pojk som börjar bli stor men jag erkänner att tårarna bränner innanför ögonlocken.

Adam har lärt sig av sina fina vänner, han transporterar numer leksaker i munnen medan han kryper. Han har även lärt sig öppna lådor så nu blir det en tur till Ikea..

A har lärt sig stå upp själv. Jag släppte och han stod kvar. Efter en liten stund tittade han förvånat på mig och sen satte han sig ner. Vi gjorde om det igen, igen och igen. Vi skrattar tillsammans. Han för att han tycker det är roligt tror jag, jag för att jag är så stolt att det bubblar inom mig. Denna fantastiska känsla över att få följa någon på så här nära håll slår allt jag någonsin upplevt.

Skeden med mat ska ta sig genom en mängd "faror" innan målet nås. Det är flaxande händer, svängande huvud och lite mer händer osv till skeden är framme vid munnen. Väl där är det inte helt säkert att denne öppnas utan man får snällt vänta medan händerna återigen flaxar och har sig.

Men han äter faktiskt väldigt bra nu. Både gröt och vanlig mat slinker ner om man bara har turen att få den in i munnen istället för på bordet/golvet/väggen/håret.

A har tagit krypningen - och livet - till en ny nivå. Han attack-kryper. Man kan riktigt se hur han får syn på något, hur han spänner sig i kroppen som en jakthund och sen bär det av i 100 knyck. Jag förstår inte hur det kan gå så fort.

Nu i kväll så låg han i sängen och skulle somna. Jag ser hur han spänner blicken i något och så bär det i väg. Över täcket och pang! Hugg! Han anföll min arm med sina sex (snart sju) sylvassa tänder. Han fick tag rätt i insidan överarmen där huden är så tunn. Jag tittar på honom och skriker till av överraskning och smärta och riktigt ser hur han lyser upp, och så skrattar han. Och det skrattet han har går inte att låta bli att skratta med till. Jag försöker, för man ju vara bestämd och sånt, men nej. Det går inte. Vi skrattade och skrattade till åtminstone jag fick ont i magen. Mitt lilla busfrö! Tur för dig att du är så förbaskat söt.

Idag ägnade vi förmiddagen åt att bygga en familjesäng. Lilleman sover bäst bredvid mig men för att få lite mer plats tog vi bort vår sänggavel och hans ens sida på spjälsängen och satte ihop våra sängar. Så nu är de lika höga (låga) och hans säng är lite som en sidovagn. Får se hur det går inatt. :)

Det ska vara ett sött litet torp med röda väggar och vita knutar. Det ska vara en så där lagomt stor trädgård som ska rymma ett potatisland, ett jordgubbsland och en syrénberså. Det viktigaste är nog syrénbersån faktiskt. Där ska jag och M sitta soliga sommardagar och dricka min hemmakokta flädersaft, äta mina hemmabakta kakor och lyssna på fåglar och humlor. Utanför leker lilla A och hans syskon (som inte ens är planerade på riktigt ännu), och det känns som att sommaren är oändlig.

(Bilder från hyrastuga.se och gårdochtorp.se)

Som de flesta som känner mig vet om så älskar jag att spara pengar. Jag är inte snål (fast det säger väl alla snåljåpar att de inte är?) men sparsam. Att baka sitt eget bröd är ett både bra och väldigt gott sätt att spara pengar på.

Denna månaden blev det ett enkelt filmjölksbröd som jag dubblade receptet på och gjorde fyra limpor.

Receptet kommer här för de som inte har bakat detta goda bröd. Innehållet går att variera i all oändlighet!

9 dl vetemjöl
4 dl grahamsmjöl
2 tsk salt
4 tsk bikarbonat
1 L filmjölk
1 dl linfrön
1 dl solrosfrön
1 dl valnötter
1 dl russin
1 dl rårörda lingon
1 dl sirap (jag tar alltid ljus men det är en smaksak)

Blanda de torra ingredienserna först och sen i med de flytande. Konsistensen ska bli som en gröt. Jag brukar låta den jäsa ca 30 min innan den åker in i ugnen på 175 grader i 45-60 minuter i två avlånga brödformar.

Låt svalna nån timme. Enkelt och supergott!

Gaaaah, allt försvann!!! Jäkla app.. Gör ett nytt försök.

A är fortfarande förkyld och jag börjar få ont i halsen, så här ligger vi i soffan och bara är. A har fått hostmedicin utskrivet, mollipect, men den går bara inte ner. Eller ner går den men den kommer upp igen. Nässugen hatar han och nässprayen (Physiomer baby mist - sjukt bra!) hamnar precis överallt förutom i näsan. Inget lätt jobb, det här med sjuka barn.

Påminnelse till mig själv.

A har lärt sig gå längs möbler idag. Han ser stolt ut när han når sina väl utvalda mål. Oftast är det växterna som blir offer för hans snabba, starka små händer.


Han har även lyckats ta sig gåendes från bordet till fönsterbrädan genom att sträcka sig så mycket det bara gick.
Ena handen på bordet, andra på fönsterbrädan. Koncentration. Och så släppte han bordet och stapplade sig fram till fönsterbordet. Nöjd och glad stod han sen där en liten stund innan han började leka med mina plåthus som fram till idag fått stå i fred.

Lilla A har blivit blixtsnabb. Han kryper över golvet i racerfart och ställer sig upp mot saker med lätthet. Blombladen ryker på en sekund och alla prydnadssaker är undanställda. Han kan även gå längs möbler och stilar sig ofta genom att bara hålla sig med en hand. Stor kille!